Bok: I natt är du död
Recension, Skönlitteratur måndag, maj 23rd, 2011I natt är du död
Viveca Sten
Forum 370 sidor.
2011
Har utkommit
I natt är du död är Viveca Stens fjärde kriminalroman om kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans bästa vän Nora Linde. Andreasson är tillbaka hos polisen, efter en längre sjukskrivning på grund av skador i och med en isolycka, och Linde är nyskild. De kämpar båda två för att hitta stabilitet i tillvaron.
En student hittats död i sin lägenhet och vid första anblicken tyder allt på självmord, men hans mamma är övertygad om att så inte är fallet. Han höll som bäst på med att skriva en uppsats som behandlade gruppsykologi och visade inga tecken på depression. Strax därefter drunknar en man hemma i sitt badkar, vilket också ser ut som ett självmord men vid närmare undersökning inte är det. Andreasson och hans kollegor försöker hitta ett samband mellan dödsfallen. Det leder dem till militärbasen Korsö utanför Sandhamn, där fältjägare utbildas. När de börjar rota i det förflutna kommer de något på spåren, vilket också studenten hade gjort, något som efter många år lever kvar och pockar på hämnd. Det handlar om pennalism och övergrepp inom den militära utbildningen.
Det här är en kriminalroman som inte får mig att vända blad med spänning eller stanna uppe sena kvällar för att jag inte kan släppa den ifrån mig. Den är ganska enkel och förutsägbar i vissa delar och intrigen griper inte tag i mig. Framför allt är det personskildringarna som känns fyrkantiga och utan psykologisk skärpa, som om de är skrivna utifrån mallar. Den enda som får mig att bli intresserad är Nora Linde, som stångas mot sin före detta man och hans familj när hon försöker att skapa sig ett nytt liv för sig och sina barn. Hon har levt i ett äktenskap där mannens yrke och status starkt beskurit hennes behov och möjligheter, eftersom hon tagit hand om familjen och alltid passat upp, men nu när hon skiljt sig orkar och vågar hon äntligen sätta stopp.
Som sagt, en läsning som inte griper tag utan låter mig glida genom sidorna utan större besvär. Det kanske kan vara gott nog om man är ute efter att plöja sig igenom en deckare utan djupare engagemang och tankegång, men det räcker inte ända fram.
_________
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.