Bok: Äta djur

Inlagd av Karl Eckhardt Facklitteratur, Recension, Skönlitteratur tisdag, maj 17th, 2011

Äta djur

Jonathan Safran Foer

Översättare: Molle Kanmert Sjölander

Norstedt, 327 sidor

Har utkommit

För några år sedan tog jag fram boken Djurens frigörelse av djurrättsfilosofen Peter Singer ur bokhyllan. Peter Singer är filosofen som utifrån ett strikt utilitaristiskt perspektiv bland annat argumenterar för att lidandet hos djur är ett tillräckligt motiv för att inte äta dem. Eftersom lidande och smärta är universellt och omfattar såväl djur som människor, kan vi inte med rent samvete använda dem som föda.

Jag kom inte särskilt långt i boken. Snart stod den i bokhyllan igen och samlade damm. Argumenten mot köttätande må ha varit glasklara och etiskt oantastliga, men ändå fanns det någonting som hämmande läsningen. Jag tror att jag helt enkelt inte kunde förstå vidden av de argument som presenterades. Djurens lidanden förblev en filosofiskt abstraktion som inte hade någonting att göra med den mat som hälldes upp på tallriken. Kanske är det så med de flesta av historiens fasor. Vi känner till de nazistiska koncentrationslägren och de ryska arbetslägren, men det krävs en Kertész och en Solzjenitsyn för att förstå den krassa realiteten bakom statistiken.

Det är likadant med Jonathan Safran Foers bok Äta djur. Efter att ha blivit förälder började han fundera över den mat som han skulle komma att ge sin son. Det mynnar ut i en lång resa som för honom till kalkonfarmer och grisslakterier samtidigt som han intervjuar djurrättsaktivister, djuruppfödare och vegetarianer. Köttbiten som varje dag ligger på tallriken börjar snart förvandlas och blir istället en korsning mellan genetisk manipulation, tillväxthormoner och antibiotika. Detta är en av Jonathan Safran Foers upptäckter i boken: det finns inte längre någonting som kan kallas för ”ekologiskt” framställt kött. Kalkonfarmer och grisslakterier har blivit fabriker som arbetar under strikta industriella principer. Vår köttkonsumtion har nått den punkt då det inte längre lönar sig att syssla med traditionell djurhushållning. För små burar, grisar som tuggar ihjäl varandra och kor som skärs upp levande är inga undantag längre – de har blivit normen i en industri som åsidosätter lagstiftningen för att kunna mätta en alltmer omättlig köttmarknad.

Varför fortsätter vi att äta djur trots att de flesta människor idag är alltmer medvetna om köttindustrins bakgård? Jonathan Safran Foer nuddar vid en viktig iakttagelse när man menar att det inte finns något annat mänskligt område där vårt smaksinne får utgöra det enda moraliska rättfärdigandet för att ta livet av miljontals varelser. Kycklingen får under sitt korta liv leva i sin egen avföring, den upplever hur benen knäcks och den trängs med flera andra kycklingar i en alltför liten bur. Men grytan smakar åtminstone gott och köttet är aromrikt och saftigt. Men Jonathan Safran Foer glömmer att det finns fler områden där samma antimoraliska måttstock används. De flesta människor är idag medvetna om de omänskliga arbetsvillkor som arbetare i tredje världens periferier får utstå för att framställa billiga produkter som översköljer våra marknader. Ändå fortsätter vi att konsumera varorna, eftersom vårt eget välbefinnande har automatiskt företräde framför enkla moraliska truismen.

En amerikansk professor i juridisk framförde en gång argumentet att vi som människor måste behandla djur som mindre värda än oss själva för att kunna skapa en skiljelinje mellan mänskligt och omänskligt beteende. Med andra ord måste djuren behandlas sämre för att vi ska kunna konstruera bilden av vår egen art som fredlig och civiliserad. Det är ingen oviktig ståndpunkt, men den bleknar snabbt bort vid åsynen av de köttindustrier som för varje år blir allt fler och allt mer brutala i sina metoder.

Jonathan Safran Foer ser köttätandet som en ödesfråga. Det borde det vara. Vi som art behöver inte längre äta kött för att överleva. Ändå fortsätter maskineriet i oförminskad takt, med stora ekologiska och sociala konsekvenser som följd. Ikväll kommer jag till exempel att äta kött, som jag alltid har gjort. Jag har inga planer på att sluta. Jag har ingen anledning till det. Men varför det är så vet jag inte längre.

__________

Karl Eckhardt litteraturvetare och frilansskribent.