Bluray: Mr Nice

Inlagd av Kristoffer Pettersson Film, Recension, Videohyllan onsdag, april 20th, 2011

Mr Nice

Komedi, Storbritannien, 2010

Distributör: Pan Vision

Manus och regi: Bernard Rose

Skådespelare: Rhys Ifans, Chloe Sevigny, David Thewlis m.fl.

Längd: 121 min

Finns på svensk dvd och blu-ray från 2011-04-20

— — —

Howard Marks är i Storbritannien känd som en av ögruppens värsta knarksmugglare.  Inte nog med det, han har även lyckats skapa Robin Hood-likt skimmer runt sin person och är idag både författare och frontfigur för legaliserandet av cannabis. Hans liv har varit allt annat än stillsamt med allt från långa fängelsestraff till fiffiga smugglingsoperationer. Han fäste själv allt på papper 1996 i självbiografin Mr Nice, en bok som blev sådan succé att den nu även filmatiserats av regissören Bernard Rose.  

Rhys Ifans (ni vet, Hugh Grants knasiga rumskompis från Notting Hill) spelar Howard Marks, en till början försynt och inte speciellt världsvan arbetarklassgrabb från Wales. När han under 1960-talet får ett stipendium till Oxfords universitets så får han dock upp ögonen för annat än studier – nämligen cannabis. Han glider sedan in i en dimma av droger som han förmodligen skulle ha stannat i om det inte att hans langarkompis åkt fast i tullen. Utan att egentligen valt det så tar Howard vid där kamraten slutade och upptäcker ganska snabbt att han där funnit sitt kall i livet. När Howard sedan träffar Judy (Chloe Sevigny) försöker han ta sig i kragen och skaffar ett hederligt lärarjobb. Vardagstristessen tär dock på honom och snart återfaller han till både cannabisrökning och haschsmuggling. Det hela tar fart ordentligt när Howard, genom en smått galen IRA-kontakt (David Thewlis), upptäcker ett vattentätt sätt att smuggla in stora mängder hasch från Afghanistan…

Bernard Rose har skrivit Mr Nice fritt efter Howard Marks biografi. Den som förväntar sig tung engelsk arbetarklassrealism kommer däremot bli rejält besviken. Mr Nice är en uppspelt film med både experimental och smått ironiskt ton. Filmen inleds helt i svartvitt, något som förändras när Howard Marks tar sina första cannabis-bloss. Sedan får vi följa med genom Marks galna liv och Rose skäms inte, utan snarare lyfter fram, den tekniska problematik som uppstår i denna typ av retroperspektiva skildringar. Den uppenbart vuxne Rhys Ifans spelar exempelvis även Marks som ung pojke, vilket ser charmigt komisk ut då Ifans både är gänglig och rejält hårig. Filmens karaktärer läggs också över historiskt arkivfilmsmaterial utan några större försök att kamouflera att det rör sig om en specialeffekt. Eftertänksamhet får alltså göra plats för komik och ärligt talat så verkar Rose ge blanka sjutton i moral och etik. Han levererar istället en film som inte på det minsta sätt skäms över att ge en positiv bild av en av Storbritanniens mest ökända brottslingar. Detta gör han tillsynes helt utan betänklighet vilket förmodligen kan få så kallade ”känsliga tittare” att sig lite obekväma. Ungefär som om någon svensk regissör skulle göra en komedi om Clark Olofssons bravader utan minsta diskussion om vad grov brottslighet har för följder. Men Mr Nice är inget klassiskt moralspäckat porträtt om en brottslings uppgång och fall. Det är en inblick i den galna, och förmodligen rejält förljugna, verklighetsuppfattning som Howard Marks spridit genom sin egen prosa. En värld där Marks är en oklanderlig hjälte i konflikt med det stela brittiska samhället och dess osynliga hämmande bojer. Och visst är det en spektakulär berättelse. Marks kommer hela tiden på nya häpnadsväckande sätt att lura både tullen och rättsväsendet. Kort och gott – skulle bara hälften av det som händer i Mr Nice vara sant så skulle det fortfarande vara en berättelse värd att skildra.

Mr Nice, som klockar in på över två timmar, är både färgsprakande och spektakulär men ibland också ganska stillastående. Tempot somnar tidvis av vilket blir något av ett problem då filmen också är slående ytlig. Man får ingen chans att komma nära karaktärerna och jag känner att jag hela tiden söker hela tiden motivet bakom deras sätt att handla. Varför lämnar Gloria exempelvis inte sin oregerliga make och vad är det egentligen som driver honom? Jag saknar alltså eftertanke och djup i skillringen av Howard Marks, något som ett komiskt brottslingporträtt faktiskt kan innehålla. Det visade exempelvis Glenn Ficarra och John Requa oss i I Love You Phillip Morris (2009) där Jim Carrey spelade en svindlare med anmärkningsvärt djup. Hade Bernard Rose valt att lägga lite mera krut på detta faktum så skulle Mr Nice ha kunnat bli en riktigt bra film istället för bara en i mängden. Med skådespelare som Rhys Ifans, David Thewlis och i synnerhet Chloe Sevigny så borde detta också ha varit högst genomförbart. Nu får vi istället småle oss igenom en berättelse som vi egentligen reden sett förut, fast bättre utförd av exempelvis Ted Demme i Blow (2001), eller i svensk tappning av Hannes Holm i Himlen är oskyldigt blå (2010). De underhållande filmtekniska lösningarna samt den tidstypiska musiken gör däremot Nr Nice till en Klart sevärd film.  

— — —

Krisoffer Pettersson ingår Kulturdelens redaktion.