Roman: Den onödige mannen
Recension söndag, april 17th, 2011
Den onödige mannen
Erik Helmerson
Norstedts 253 s. Har utkommit
Det är inte lätt att vara Peter Håkansson, huvudperson i Erik Helmersons nya roman. Han är missnöjd med det allra mesta i livet: jobbet, familjen och vännerna. Han känner sig maktlös i sin roll som far och make, för att inte tala om sin roll på jobbet som journalist på en tidning som tagit sig andra former än vad han velat.
Det har dock inte alltid varit så här. Han vann ju faktiskt Stora journalistpriset…nästan. Relationen med sin fru Ylva har inte alltid varit en mardröm, utan var faktiskt genuint och kärleksfullt en gång i tiden. Men det är den instabila relationen till dottern Sofi som tynger honom mest. Hon verkar inte ens se honom. Och när hon väl gör det så är det för att hon skäms över något han gjort. När en otäck händelse inträffar på badhuset är det som om Peter vaknar till liv igen efter en lång tid i dvala. Det är denna händelse som är början på en lång resa efter självförverkligande och mod.
Det är svårt att tycka illa om Den onödige mannen. Men det är svårt att tycka riktigt bra om den också. Helmerson skriver rappt och käckt. Det är lätt att hänga med i svängarna. Dock kan det bli lite väl klyschigt ibland. Som beskrivningen av Ylva som den griniga, avståndstagande frun som stöter bort Peters alla försök att komma henne nära. Det känns som att man sett dessa personbeskrivningar alltför ofta på sistone. Nu senast i den amerikanske filmen Blue Valentine där Michelle Williams rollkaraktär verkar ha tappat all kärlek hon en gång känt för sin man och behandlar honom därefter som om han vore spetälsk. Likheterna mellan henne och Ylva är slående.
Peter är en rollfigur som jag både älskar och hatar. Älskar för att han vill göra en skillnad i världen och för viljan att stå upp för sig själv och sin familj. Hatar, för att han ibland är så egocentrisk och dum. Som när han exempelvis sumpar bort ett viktigt jobb efter att ha trätt in i dimman efter alltför många öl.
Erik Helmsons andra roman Den onödige mannen har nyligen kommit ut. Bild: Jessica Gow
För att runda av är Den onödige mannen ingen roman som lämnar alltför djupa spår efter sig. Den är småintressant med ett bra budskap. Men den lyckas aldrig riktigt fånga mig som läsare. Dock kan vi nog alla lära oss något av Peter – att våga göra skillnad när ingen annan vågar göra det. Att våga säga ifrån och visa styrka när alla andra bugar sig åt rädslan. Och att vägra vara onödig i en värld som behöver hjältar.
Maria Sandström
