CD: Medeltida musik till påsk
Recension, Skivor söndag, april 17th, 2011
Trio Mediaeval: A Worcester Ladymass (ECM/Naxos). Speltid: 51’01.
Anna Maria Friman, Linn Andrea Fugleth, Torunn Østrem Ossum (sång)
–
–
–
–
–
–
Vox Silentii: Memento mei: Mediaeval Easter Chants (Proprius/Naxos). Speltid: 58’42.
Johanna Korhonen och Hilkka-Liisa Vuori (sång)
–
–
–
Den amerikanska kvartetten Anonymous 4 visade att fyra kvinnoröster i medeltida sakral repertoar kunde vara en vinnare. Norsk-svenska Trio Mediaeval visade att en kvinnlig trio inte behöver vara sämre. Dessutom förändrade man konceptet något genom att blanda gammalt och nytt och lät samtida tonsättare komponera kortare stycken lämpliga att varva med de medeltida. Deras senaste cd heter A Worcester Ladymass. Det skall inte tolkas som en mässa för eller av eller med kvinnor utan som en mässa ägnad Our Lady, det vill säga jungfru Maria. Och vad Worcester beträffar är det inte bara en sås utan också en katedral i vars arkiv gamla noter från 1200- och 1300-talet har grävts fram. Det är dessa fragment som man ställt samman till en hel mässa och låtit Gavin Bryars komplettera med två nyskrivna satser: ett ”Credo” och ett ”Benedicamus Domino”. Som vanligt bjuds här meditativ skönsång av absolut högsta klass och utan minsta spår av såsighet. Det är skimrande vackert och glasklart – och himlasträvande som bågarna i en katedral.
Finska Vox Silentii är också en kvinnlig ensemble specialiserad på medeltiden. Men här har ytterligare en dam försvunnit, så nu är det bara en duo som återstår. Senaste skivan är ägnad medeltida påskmusik och heter Memento mei (Tänk på mig), det vill säga den botfärdige rövarens ord till Jesus på korset. Den största delen av sångerna har hämtats från birgittinersystrarnas liturgi och ur den sångbok som troligen användes i det kloster i Nådendal där skivan också är inspelad. Den resonansrika kyrkakustiken gör i sig att ett visst sätt att sjunga utvecklas; man måste så att säga vänta in efterklangen för att kunna gå vidare. Det kan vara effektfullt och vackert. Men det kan inte hjälpas att musiken på den här skivan i längden blir rätt enahanda, och det är inte lätt att upprätthålla intresset under en hel timme. Om man inte somnar är risken stor att man blir rastlös i stället för rofylld.
För ensembler som Anonymous 4 och Trio Mediaeval står själva musiken i centrum medan Vox Silentii mer tycks se den som ett uttryck för att förmedla en stilla bön. Som en del av en liturgi i ett medeltida kyrkorum, och i lagom doser, fungerar det säkert utmärkt. På skiva blir det mer problematiskt.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
