Scen: Cirkus Cirkör

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Scen söndag, april 3rd, 2011

Wear it Like a Crown

Cirkus Cirkör

Hjalmar Bergmanteatern Örebro 31 mars – 3 april 2011, Dalateatern Falun 6 – 17 april 2011

Cirkus: fladdrande tältduk, doft av sågspån och hästskit, smattrande blåsorkester, rödnästa clowner, akrobater i silverlamé. Eller?

Cirkus Cirkör är ute på turné med föreställningen Wear it Like a Crown – och struntar blankt i allt vad tält och hästar heter. Det här är vad man kallar nycirkus, även om den inte längre är så ny. Man skulle också kunna tala om poetisk cirkus, en cirkus som drar mot teater, pantomim och varieté och där föreställningen utgör en helhet som är större än delarna. Inte minst skapar man en förtätad stämning, där de olika numren fångar livets skönhet och skörhet. Men man gör det inte utan humor.

Scenbilden anspelar på föreställningens namn; konstruktionen reser sig som en stor krona där artisterna kan klättra och där trapetsen kan fästas för det avslutande akrobatnumret. Artisterna är sminkade som gamla stumfilmsskådespelare, och projektionerna på fondväggen förstärker associationen. Livet är fullt av risker och möjligheter, och det är svårt att veta vad som är vad. Allvar och komik förbyts och förblandas som eufori och vemod. Vi växlar mellan ett liv på scenen och i kulissen, mellan strålkastaren och skuggan – dörren framför oss leder både in och ut.

Genom dörren, i ständig rörelse, gör artisterna entré och sorti. Och vi kan glädja oss åt en rad underbara nummer. Här jonglerar man med bollar, hattar och motorsågar, här kastar man knivar mot en flicka uppspänd på en snurrande skiva, här balanserar den vita damen på den röde mannen, här klättrar man kattlikt smidigt mot höjden på den lodräta stången för att plötsligt glida med huvudet före rakt mot golvet – och undvika katastrofen med några centimeter till godo. Och här finns fantastiska nummer med pingpongbollar som lockar till skratt och förundran och beundran.