Arkitekturen i Dalarna om 30 år

Inlagd av Kulturdelen Fokus söndag, april 3rd, 2011

Arkitekter om år 2040: Byt tillväxt mot välväxt

Olika trender kan urskiljas när det gäller hur arkitekturen i Dalarna kommer att te sig år 2040.
En trend handlar om förtätning och koncentration, en annan pekar mot regionalisering, och ytterligare en mot att bofastheten luckras upp och boendet i framtiden splittras till olika geografiska platser.
Under rubriken ”Se Dalarna! Moderna Dalabyar – bevara – förnya – förtäta” samlades på lördagen företrädare för bybor och Dalarkitekter på Dalarnas Museum för att diskutera.
Till byarna med en försiktig befolkningstillväxt hör Sundborn, den symboltunga Carl Larssonidyllen, vars förändring behöver ske med varsam hand.
Till byn med 800–900 bofasta kommer varje år kring 60 000 turister för att se främst förstås Carl Larssongården, men i kölvattnet får också kyrkan, gården Stora Hyttnäs och andra platser sin del av uppmärksamheten.
Sockenrådets ordförande Britt Källström och arkitekten Anki Ingelström berättade hur man tillsammans med Sundbornsborna gått tillväga för att förbättra och förnya.
På bybornas önskelista stod i första hand att se till att parkering, bro och gångvägar fungerar bättre, men de deltog också i att utforma ritningar för utbyggnad av en konstnärsby, samt förtätning av byggandet efter en ”bygatumodell”. Byborna kom också med förslag på hur nybyggnad av villor ska kunna placeras i bystrukturen.
– Det rör sig om en långsam tillväxt av boende med kanske två eller tre nya hus per år, sade Anki Ingelström.
Från bybornas förslag och lista på prioriterade förändringar presenterade arkitekterna så en utvecklingsplan ”Att leva och bo i Sundborn”. Här presenteras också ett nytt, eller rättare sagt nygammalt, tankesätt beträffande gårdsplanering, den så kallade Prickmarksteorin. I den lämnar man i det stora hela 1900-talets sätt att konstruera villabebyggelse med ett hus på mitten av tomten och ett grönt ”rum” omkring, för att återgå till 1800-talets kringbyggda gårdar med ”grönområdet” i mitten.
Samtalsledaren Karin Perers citerade Karlfeldts utsaga om Dalarna som ”en enhet av mångfalder” och jämförde med hur Dalarna i dag saluförs med sina ”oexploaterade byar och små gemytliga städer.”
– Hur anpassar vi dem till ett modernt liv och vilka är alternativen, undrade hon.
Arkitekt Jan Burell visade de skilda karaktärerna på Dalarnas städer och byar och hur befolkningen i industriorterna radikalt minskade under 1980-talet, då arbetat inte längre krävde samma fysiska närvaro. Här finns också fröet till dagens trend med ”splittat” boende på flera orter i Sverige.
Burell visade hur de stora köpcentrumen utarmat byarnas möjligheter att bevara lanthandlare och service som skolor, förskolor, distriktssköterska, med flera av de nyttigheter som håller byarna levande.
På 1640-talet var Falun näst största stad i landet med sina 6 000 invånare. Stockholm hade vid samma tid 10 000 invånare. Sedan har utvecklingen som bekant gått åt olika håll. Men Burell ansåg inte att det behövde utgöra någon nackdel:
– Vi kanske kan leva med detta. Att satsa på dubbelspårig järnväg i stället för motorvägar, att göra sig av med bilen och satsa på kollektivtrafik även ute på landet kan vara en fördel för oss.
Att Dalarnas befolkning troligen kommer att stanna kring 300 000 ansåg Burell också kan vändas till något bra.
– I stället för tillväxt kanske vi här kan tala om välväxt. Vi kan skapa en egen identitet och uppnå balans och en välfärd som utgår från mänskliga värden. Och vi kan satsa på gemenskap för dem som bor i byarna.
Denna gemenskap kan byggas fram, vilket Jan Burell visade med exempel på bybor som tillsammans och ideellt bygger samlingslokaler.
Länsarkitekt Lars Ingelström visade på några av de trender som finns och som kan säga något om hur Dalarna kommer att se ut år 2040.
– Det finns en rad trender, till exempel en strukturomvandling som ger ett koncentrerat boende i anslutning till arbete. En annan trend är ökad samverkan mellan orter och regioner.
Inom politiken i Dalarna kommer utvecklingen för ökad samverkan mellan Falun och Borlänge att fortsätta, liksom ökat samarbete mellan kommuner. Likaså blir den regionala samverkan större med Dalarna, Gävle och Uppsala i ett landsting, kanske också tillsammans med Västmanland, Örebro och Södermanland.
– När det gäller att bevara och nydana samtidigt kan Jans Burells arbete vara en förebild för att utveckla även arkitekturen inom EU, avslutade Lars Ingelström.
Arrangörer var Rådet för Arkitektur i Dalarna, Dalarnas Museum, Konstfrämjandet Dalarna, Dalarnas Bildningsförbund och Dalarnas bygdegårdsdistrikt.

__________

Eva Lidén är journalist och konstnär.
Foto: Eva Lidén.  Bilden visar, från vänster, Karin Perers, samtalsledare, Anki Ingelström, arkitekt, Lars Ingelström, länsarkitekt, Jan Burell, arkitekt, och Britt Källström, ordförande för Sockenrådet i Sundborn