Roman: Italiensk berättare med egen tonart

Inlagd av Kulturdelen Recension söndag, mars 27th, 2011

Dagen före lyckan
Erri De Luca
Översättare: Tobias Lorentzson
Akvilon, 135 sidor, har utkommit

Lyckans hjul rullar än hit, än dit. Precis som en boll. Så är det för den tioårige föräldralöse pojken, i napolitanaren Erri De Lucas roman Dagen före lyckan nyligen utgiven av Örebro-förlaget Akvilon. Det börjar med att bollen i en spontan pojkfotbollsmatch studsar in i en trångt utrymme mellan benen på en staty föreställande kung Roger normanden. En kopia av det original som finns i en av det kungliga palatsets fasadnischer. Historien är alltid närvarande i Neapel. Själva romantiteln är nog att betrakta som en lekfull ironisk fras. Lyckan är så sällsynt att det bästa vi kan göra är att hoppas på att den innevarande dagen är dagen före lyckan.

Vår unge hjälte är målvakt. Kvickögd, smidig och djärv och bra på att hämta vilsekomna bollar.  En spetskompetens som gör att han platsar bland de äldre grabbarna. Något han är stolt över
När han hämtar bollen noterar han en dold öppning under Rogers fundament. Den bestämmer han sig för att undersöka vid lämpligt tillfälle. En annan gång studsar bollen snett och hamnar på en balkong som han spanat in tidigare. I ett av fönstren där har han sett en flicka han inte kan få ur tankarna. Upp till och ner från balkongen tar han sig med sådan lätthet att han i fortsättningen kallas ”apan”. Där innanför fönstren ser han ånyo henne – Anna.

Den spenslige pojken och portvakten Don Gaetano bilder den axel runt vilken berättelserna roterar i tid och rum. I dem möter vi några människoöden i efterkrigstidens Neapel. Men där går också ett spontant folkligt uppror i september 1943 mot de tyska ockupanterna ständigt i dagen.
Öppningen pojken finner under statyn vittnar om den judiske man som under kriget försökte hålla sig undan tyskarna i en håla för smuggelgods. En farlig tid också på napolitanska mått mätt. Tyskarna krävde varje jude på ett fat och en tribut av napolitanska män i arbetsför ålder för att deportera till Tyskland som slavarbetare. Amerikanarna var på väg att ta över. De italienska fascisterna visste varken ut eller in och ägnade sig åt krypskytte för att få tiden att gå.

Där i efterkrigstiden möter vi också Anna, kvinnan som naturkraft – både bräcklig och urstark. Bokhandlaren  Don Raimondo får en sked episk gestaltning.  Hans generositet bidrar till att pojken befäster ovanan att läsa – som berättaren  uttrycker det.
Mellan pojken och portvakten finns en bärvåg av öm maskulinitet. Don Gaetano tar sig tidigt an den föräldralöse grabben. Han bär också på vetskapen om vad som hänt föräldrarna.  Vartefter pojken växer  glider portvakten in i rollen som mentor för passagen in i den vuxna manlighetens riter och värderingar. Han ser också till att pojken får erotisk praktik. En vacker änka i det gamla slitna bostadshuset med de många uppgångarna beställer då och då famntag av portvakten. Han låter sin lärling ta vid.
Hedern, läs den manliga, måste hållas i helgd om så med kniven i hand.  Som när pojken som tonåring råkar sin rival – en camorrista. Trots att portvakten har gjort sitt bästa för att förhindra den tragiska uppgörelsen.

Don Gaetano är en karaktär större än livet. Förhållandet mellan honom och den spensliga gossen ger litterära ekon. Dante och hans följeslagare Vergilius är aldrig långt borta i italiensk litteratur.  Det gäller också den grekiska mytologin och litteraturen.
Portvakten klarar av allt från rörmokeri till konsten att tämja en skatteinspektör. En medlare men också en bard i De Lucas tjänst. Hans brokiga förflutna och krigserfarenheter gör honom till en idealisk berättare om vardagslivet och död, seder och oskick – och orättvisorna i sitt Neapel.  Upproret 1943 ses från gatunivå. Den spontana folkresningen dör bort lika snabbt som den kom. När amerikanarna dyker upp utbryter rena karnevalen. De Luca är stolt över spontaniteten och frihetslängtan i den folklige kampen mot den tyska militären som håller på att förstöra staden med sitt rofferi, minerande och godtyckliga dödande. Dåliga förlorare, enligt Don Gaetano.

Staden Neapel som fenomen är ständigt närvarande ”I dagen före lyckan”.  En spansk stad som omfattar alla tider och som av misstag hamnat i Italien, heter det. Monarkistisk och anarkistisk. Texten småler här och var åt  våra försök att hägna in tillvaron i ord. Stadens livskänsla  träder fram i en alldeles egen tonart mellan gråt och skratt  – och detsamma kan sägas om romanens stämningsläge. Som svensk får man läsa den långsamt och låta reflexionerna och det stundtals lite högtidliga språket få klinga fullt ut. Inte för inte är Erri De Luca besatt av Gamla Testamentet. Här finns också religiösa teman som får anstå. Översättaren Tobias Lorentzon har gjort ett gott jobb.

Det var länge sedan jag läste en så rik och vis roman. Reflexioner om allt mellan himmel och jord dyker upp när man minst anar det. Målvakten är en synvinkel, får vi veta. Italienskan är lat därför att den övergett latinets kasus. Den napolitanska dialekten passar bra för domar. Pengar kan bara ge oss ”verka-vara-kraft”. Författaren får inte vara större än sitt ämne.
En god nyhet är att ytterligare en roman av Erri De Luca nyligen utkom på svenska, nämligen Montedidio (förlag Elisabeth Grate) i översättning av Viveca Melander. Också den förlagd till Neapel.
De Luca bjuder svenska läsare på en annorlunda och smittsam läsupplevelse. Den befrämjar ovanan att läsa romaner.
Dixie Ericson tillhör Kulturdelens redaktion.