Måste Hedvig ljuga för att duga?
Reportage måndag, mars 21st, 2011– Frida Nilsson berättar så träffande och berörande om den lilla människan. Hon skriver så precist att det dyker upp bilder från min egen barndom. Jag skrattade högt och grät när jag läste ”Hedvig och Max-Olov”.
Det säger regissören Mia Nilsson som har premiär tisdagen 22 mars på sin och Teater Martin Mutters uppsättning av ”Hedvig och Max-Olov” som bygger på Frida Nilssons och illustratören Stina Wirséns bok med samma namn.
Ett tema i pjäsen är att ljuga för att duga. Ett annat är längtan, Hedvig drömmer om en häst. Det blir dock inte riktigt så.
– Då börjar hon att frisera verkligheten och måste hela tiden mata på lögner för att vara lojal mot sin dröm.
Hedvig har det bra och tryggt hemma på gården. Men ändå hamnar hon i en svår situation i den offentliga världen – skolan. Hon vill räcka till och vara intressant. En kittlande utmaning för stor som liten. Det handlar också om självkänsla och den osäkerhet som får oss att känna att man inte duger som man är.
Regissören Mia Nilsson står också för musiken.
– Musiken är en så skön känslobärare. Den har vuxit fram i en lekfull dialog med ensemblen där det ingår flera musiker.
Dragspel, gitarr och slagverk ingår i sättningen. Slagverket är delvis inbyggt i Frida Thofelts scenografi som på så sätt är multifunktionell.
Efter premiären spelas ”Hedvig och Max-Olov” för lågstadieelever I Örebro till och med den 19 maj. I höst väntar turnerande.
Teater Martin Mutter
Hedvig och Max-Olov
av Frida Nilsson
Manus: Helena Hedlund
Regi/musik: Mia NIlsson
Scenografi: Frida Thofelt
Kostym: Catherine Giacomini
I rollerna: Rebecka Cardoso, Helena Hedlund, Olov Häggmark och Moa Zerpe.
Dixie Ericson tillhör Kulturdelens redaktion