DVD: Death Hunt
Film, Recension, Videohyllan tisdag, mars 15th, 2011Death Hunt
Action, Usa, 1981
Regi: Peter Hunt
Distributör: Studio S
Medverkande: Charles Bronson, Lee Marvin, Ed Lauter m.fl.
Längd: 93 minuter
Finns på DVD från 2010-12-10
— — —
Filmdistributören Studio S fortsätter göra ett bra jobb med att gräva fram lite halvbortglömda filmskatter. En av deras senaste nysläpp är Death Hunt från 1981. Här får vi en chans att se två riktiga filmlegender i en dödlig jakt genom Canadas snötäckta bergslandskap. Charles Bronson och Lee Marvin är två herrar som kanske inte var de mest verbalt begåvade utav skådespelare, men maken till karg hårdhet får man leta efter.
1981 hade Westerngenren dött och återupplivats ett otal gånger. Sedan 1970-talet så var trenden att sudda ut den klassiska gränsen mellan gott och ont och istället låta karaktärerna handla i en etisk gråzon. Death Hunt är inget undantag. Filmen är baserad på en verklig historia från 1931 och utspelar sig i det glesbefolkade Yukonområdet i nordvästra Canada. En pälsjagare vid namn Albert Johnson misstänktes där för polismord men istället för att överlämna sig till rättvisan flydde han ut i Yukons vildmarker. Detta satte igång landets mest omfattande människojakt vilket idag blivit lite av en modern folksaga.
I denna filmatisering av händelsen gestaltar Charles Bronson den hetsade pälsjägaren Johnson. Allt inleds när Johnson på besök i den lokala staden snubblar över en kamphundsfight. Han avbryter djurplågeriet och tvingar en av hundägarna (Ed Lauter) att sälja sin halvdöda hund till honom för 200 $. Trots överpriset känner sig hundägaren hånad och samlar ihop sina vänner för att hämnas. Men eftersom den gamle vindpinade pälsjägaren inte direkt är någon duvunge så slutar det med att en av hundägarens vänner istället dödas. För att få hjälp vänder sig de nu rejält uppretade karlarna till den lokala polisen Edgar Millen (Lee Marvin). Millen förstår att han inte fått höra hela sanningen men tvingas, för att undvika ett blodbad, ta upp jakten på Johnson. En jakt som för dem djupt in i vildmarken och lämnar ett spår av död efter sig.
Trots att Death Hunt nu har 30 år på nacken så står den sig ganska bra. Tempot är genomgående högt och våldet känns fortfarande otäckt brutalt. Tänk dig en Westerndoftande Rambo (1982) i snötäckt bergsmiljö så är du med på noterna. Filmens manus är inte direkt nyskapande men det fyller sin funktion och passar bra till Bronson och Marvin. Det här var också deras tredje samarbete men till skillnad mot exempelvis 12 fördömda män (1967) var det nu Charles Bronson som var den stora stjärnan. I Death Hunt levererar också Bronson det som gjorde honom populär; han rör knappt en min utan låter istället sina handlingarna föra talan. Har du gillat det gamla ”stenansiktet” tidigare lär du inte bli besviken här heller. Det råder dock ingen tvekan om att filmens grundidé är att ställa de båda ålderstigna tuffingarna mot varandra. Detta fungerar riktigt bra och Lee Marvins vresiga barskhet går inte av för hackor den heller.
För filmens regi står Bond-makaren med det passande namnet Peter Hunt. Den engelska regissören hade framgångsrikt filmat i bergsmiljö tidigare och gör även i Death Hunt ett godkänt arbete. Hunt behandlar den bergiga vildmarken med respekt och får den att kännas både vacker och livsfarlig. Det är rött blod i kontrast till vit snö och den iskalla bergsmiljön förvandlar män till rovdjur. Death Hunt möttes dock med en del kritik när den hade premiär. Anledningen var att filmen tog sig väldigt stora konstnärliga friheter och bortsåg helt från historisk fakta. I Death Hunt framställs exempelvis Albert Johnson som en helt oskyldig självförsvarshandlande karlakarl, vilket enligt historiker inte var speciellt sanningsenligt.
Kort och gott, kräver du historisk autenticitet och dessutom tycker att Charles Bronson och Lee Marvin mest är ett par skinntorra surgubbar så kan du hoppa över Death Hunt. Men om du uppskattar fåordiga retrohårdingar som Bronson och Marvin så kommer du tillfredsställt mysa dig genom detta bergsraffel.
— — —
Kristoffer Pettersson ingår i Kulturdelens redaktion.
