Roman: Svenneskräp

Inlagd av Kulturdelen Recension, Skönlitteratur fredag, mars 11th, 2011

Svenneskräp

Kristoffer Cras

Reverb. 171 sidor. Har utkommit

jag ser dom springa runt med kniv i hand

jag ser hur vi hugger och vi mördar varann

[…]

ännu en bror som dog idag

ännu en mamma som förlorat sitt barn

det händer hela tiden, inte svårt o bli van

det är så vi kommer leva när vi krigar mot varann

 

Föregående citat är taget från Uppsalabandet Labyrints senaste singel, Kärleken. Den speglar, precis som romanen, en vardag i betongen. En vardag som dom flesta människor aldrig får se eller ens höra talas om. Livet är hårt. När medelklass-sonen sitter på sitt rum och gör sina läxor eller spelar Xbox springer förortsbarnen runt i betongen, sniffar lim och blir av med oskulden, tolv år gamla. Kristoffer Cras har tagit budskapet i en stor andel svensk hiphop och kritat ner det i en etthundrasjuttioen sidor lång roman, Svenneskräp. En roman som på ett brutalt och ärligt sätt visar en för många hittills dold värld. Dold av betongen och den karga fasaden, bländad av neonljuset och bortglömd så fort pendeltåget mot stadsdel 3 har försvunnit runt kröken.

Kristoffer Cras är inte ett direkt välkänt namn. Han jobbar som skribent och redaktör för Djungeltrumman, en plattform som guidar och vägleder dig genom uteliv, konserter och klubbar i utvalda städer. Men nu har han släppt sin debutroman. En debutroman som definitivt sätter sina spår. Inte nödvändigtvis för att det är ett stort litterärt verk, nej. Den så kallade ”Rinkebysvenskan” Jonas Hassen Khemiri är så förtjust i lyser även starkt i Cras’ roman. Den kan tyckas simpel och ett sätt att ta en genväg genom språket, men den har en särskild effekt och bidrar väldigt mycket till känslan i boken. Det tar inte lång tid innan man är helt fast.

Själva historien berättas av en ung kille i förorten vars namn aldrig avslöjas. Han vaknar på natten till vad som ska bli den varmaste dagen på hela sommaren. Han har drömt en intensiv dröm och slänger på sig kläderna för en promenad, då tankarna hindrar honom från att somna om. Han möter Mordbrand, en äldre kille som säljer lim och som alla ser upp till. För Mordbrand berättar han om drömmen, och Mordbrand får honom att lova att inte berätta för någon om drömmen, han måste hålla den hemlig. Vår namnlöse hjälte fortsätter en bit in i skogen, med riktning mot indiantältet där hans bästa vän Malek bor med sin pappa och syster. Maleks syster äter ingenting utan sniffar bara lim tillsammans med sin pappa, och en bit längre in i skogen ligger Maleks mamma begraven. De två pojkarna snor Maleks systers lim och springer iväg, lägger sig i en skogsglänta och sniffar. Dagen börjar grymt bra tycker de, och de tar sig in mot centrum.

Romanen är fylld med karaktärer: hemlösa, downare, torskar, horor, bergsbarn. De är alla del av samma tragiska del av stan, den delen ingen vill vara i.

Cras debutroman är ett hårt slag i magen som berör. Romanen är trasig, lika trasig som personerna i den, och det blir aldrig bättre för någon av dem. De är fast ute i betongen och kommer aldrig att ta sig därifrån.

__________

David Johannson är litteraturvetare och musikskribent