Roman: Döden & Co.
Recension, Skönlitteratur onsdag, mars 9th, 2011Döden & Co.
Lukas Moodysson
Wahlström & Widstrand 309 sidor.
Lukas Moodysons första roman på 21 år pryds av Caravaggios målning Tomas tvivlaren, en bild som föreställer lärljungen när han stoppar sitt pekfinger genom ett hål i frälsarens bröstkorg. Denna väl valda illustration berör just det som Moodysons roman handlar om; ett evigt petande och grävande i det sår som är döden och tvivlet.
I Döden & Co. förlorar Lucas plötsligt sin pappa i en hjärtinfarkt och hela världen vänds upp och ner. Den ensamme sonen blir kvar att röja i sin fars efterlämnade röra och förlorar sig själv i den drabbande sorgen.
Romanen är febrigt skriven, som i dvala. Det är en uppgörelse med saknaden och det som en gång varit; ett nystan av tankar och oreda som långsamt växer till oproportionerlig storlek. Moodyson blottlägger obevekligt sörjandets vanmakt och vansinne genom att låta sin namne Lucas drunkna i gamla minnen och störtande känslor. Han bär sitt hjärta blottat utanpå bröstkorgen, fritt fram för alla att se, och det är inte en särskilt behaglig upplevelse.
Som allra bäst i sitt skrivande är Moodyson när han håller igen, med en förmåga att förmedla stora känslor med små ord. Desto svårare att få grepp om är de besatta tankeflöden och upprepningar som ibland sträcker sig över flera sidor utan punkt. I dessa partier är det svårt att finna den röda tråden och än värre att försökta hålla fast vid den.
Det är stundtals svårt att veta hur jag skall förhålla mig till Döden & Co. På baksidan av omslaget förkunnas det att romanen handlar om någon som står författaren nära men som inte är han. För många likheter har de, Lukas och Lucas. Moodyson själv berör ämnet i texten: Så varför ändrade jag till Perugia? Var det för att jag inte ville att den här boken skulle bli alltför självbiografisk? Ville jag ha en liten barriär mellan mig själv och det jag skriver om? Jag finner det hela förvirrande. Mycket av texten känns som en roman medan andra stycken har kraftiga drag av självbiografi. Jag får inte riktigt grepp om vem som är vem eller vad som skiljer de båda åt. Kanske är det också det som är meningen; att vagga läsaren in i ovisshet.
Jag är väl förtrogen med Lukas Moodyson som filmregissör men får här stifta en helt ny bekantskap med hans författarskap. Det är stundom givande och spännande men också en mycket abstrakt och utmattande förbindelse.
__________
Sandra Wallin är manusförfattare, filmvetare och frilansskribent
