Film: Mina eftermiddagar med Margueritte
Film, Recension söndag, mars 6th, 2011Drama/komedi
1 tim, 19 min.
Regi: Jean Becker
Skådespelare: Gérard Gepardieu, Giséle Casadesus och Sophie Guillemin m.m.
Visas ej i Örebro, bl.a. Filmstaden Göteborg
Svensk dvd/blu-ray-premiär 2011-05-18
Mina eftermiddagar med Margueritte är gjord av den franske regissören och skådespelaren Jean Becker. Handlingen är förlagd till en liten fransk ort, där baren är navet i tillvaron. Här avhandlas det viktigaste i livet, såsom korsord, skvaller och vackra kvinnor, och alla känner förstås alla. I den bullrande gemenskapen har Germain rollen som byfåne, lätt att göra sig rolig över men bra att ha när man behöver hjälp. Han är stor, tjock och snäll men anses vara lite bakom.
Germain lever vid sidan av sin bedagade mor, som lever i ett ständigt rus och en tilltagande galenskap. Han hjälper henne efter bästa förmåga, men hon stöter bort honom, vilket hon gjort i hela hans liv. Han är inte mycket värd, och han påminns ständigt om sina tillkortakommanden. Han är nämligen dyslektiker. Under sin skoltid blev han hånad, en oönskad pojke med dumhetsstämpeln väl intryckt i pannan, vilket fått till följd att han som vuxen inte vågar närma sig det skrivna ordet.
En dag när Germain går till i parken för att prata med duvorna träffar han Margueritte, en äldre dam som sitter och läser. De fattar genast tycke för varandra. De börjar träffas i parken på eftermiddagarna, då hon läser högt för honom ur Camus Pesten och Garys Löfte i gryningen. Plötsligt öppnar sig en ny värld för Germain. När hans mamma dör blir det smärtsamt för honom, men litteraturen visar sig vara till hjälp. Tyvärr är det inte alla som uppskattar Germains nya jag, att han läser och bildar sig. Hans gamla vänner känner inte igen honom när han kliver ur sin gamla roll, vilket får till följd att han lämnar dem. När han i slutet av filmen får ge tillbaka något av det Margueritte gett honom, då hon behöver hjälp, blir det hans triumftåg. Han har växt upp.
Gérard Depardieu har fått en passande roll som den vuxne Germain. Han spelar stor och bullrig, men inuti honom lever ännu den lille pojken som ingen uppskattade. Filmen är en ömsint skildring av äkta vänskap och en hyllning till litteraturens kraft. Den ger dig kanske inte nya insikter, men du går därifrån med ett leende på läpparna. Den är en karamell att gömma längst inne vid hjärtat för att kunna ta fram när du behöver något gott att suga på.
—
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
