Roman: Huvudjägarna
Recension, Skönlitteratur onsdag, januari 26th, 2011Huvudjägarna
Jo Nesbø
översättare Per Olaisen
Piratförlaget 283 sidor.
Utkommer 2011 januari 26, svenska upp.
Antal sidor: 283
För det första: det här är ingen bok om Harry Hole. Det här är en fristående thriller, skriven av Jo Nesbø, författaren som rönt stora framgångar med sina kriminalromaner om Harry Hole. I Huvudjägarna möter vi helt andra personer. En film baserad på boken har premiär sensommaren 2011. Intäkterna från både boken och filmen går oavkortat till utbildning för barn i tredje världen.
I sitt arbete som framgångsrik huvudjägare letar Roger Brown efter de rätta kandidaterna till speciella anställningar. Han lever över sina tillgångar, vilket han finansierar med konststölder. Han kommer i kontakt med Clas Greve, när han letar efter en kandidat till ett höjdarjobb. Greve verkar som klippt och skuren för uppdraget, men han har en egen agenda som Brown inte känner till. Det gör att han dras in i ett farligt spel där han själv är en av brickorna. När han efter ett tag ser vad som ligger bakom tar han saken i egna händer.
Det här är en modern rövarhistoria, ett blodigt och våldsamt pojkäventyr. Men pojkarna har växt upp och är smarta, välutbildade män i dyra kläder och med snygga bilar. Under ytan är de handikappade vad gäller empati och relationer. Kvinnorna kan tyckas ha en underordnad roll, men de är på olika sätt med i spelet, medvetet eller ej. Ingen litar riktigt på någon. Alla verkar drivas framåt av egna begär och hemligheter. Bakom varje tänkt tanke ruvar ett motiv, och någon måste alltid betala
Under ytan pågår en känslomässig konflikt hos huvudpersonen. Den bottnar i relationen till hans far, som påverkar honom i hans vuxna liv. Under resans gång upptäcker han vad hans rädsla handlar om. Det gör honom mänskligare i läsarens ögon.
Rakt igenom boken flyter en underström av något farsartat, något uträknat och överdrivet. Det känns som om Nesbø hade roligt när han skrev. Allt är drivet till sin spets. Boken handlar om jakten på status, om känslomässigt förkrympta män som går över lik i sina strävanden efter höga positioner. Män som gillrar fällor åt andra, men som själva kan ramla däri. Den är spännande och skickligt skriven. Ändå lämnar den mig med en obehaglig känsla. Men, kanske tillskriver jag själva historien för mycket allvar. En thriller är en thriller. Eller också är det just det som är meningen; att läsningen ska efterlämna en unken smak av framgångens pris mitt i allt det rafflande.
__________
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare
