CD: Carl Nielsens symfonier

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor fredag, januari 21st, 2011

Carl Nielsen: The Symphonies, Helios Overture, Saga-Drøm, Pan og Syrinx (BIS/Naxos)
BBC Scottish Symphony Orchestra (symfonierna), Lahti Symphony Orchestra (tondikterna), Anu Komsi (sopran), Christian Immler (baryton), Osmo Vänskä (dirigent). Speltid: 81’30, 80’34, 79’19. Tot: 241’23

–

En av 1900-talets främsta och mest originella symfoniker? Absolut, självklart, tveklöst, definitivt. Men det dröjde länge, obegripligt länge, innan skivindustrin började uppmärksamma Carl Nielsens sex symfonier. Leonard Bernsteins CBS-inspelningar på 60-talet var banbrytande, men det är ändå först på senare tid som det lossnat på riktigt. Idag har vi åtskilliga utgåvor att välja bland, flera av dem dessutom riktigt bra och till attraktivt pris. Det gör det både lätt och svårt att välja.

Runt 2000 spelade Osmo Vänskä in symfonierna på tre cd tillsammans med BBC Scottish Symphony Orchestra. Nu har de samlats i en lågprisbox och utökats med tondikterna Helios Overture, Saga-Drøm och Pan og Syrinx. Det gör speltiden oslagbar. Så då är det väl bara att slå till då?

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Musikaliskt är nämligen Vänskä ingen självklar segrare. Hans främsta konkurrenter är Esa-Pekka Salonen (box på Sony till budgetpris), Michael Schønwandt (Dacapo; nyutgåva till budgetpris på Naxos), Jukka-Pekka Saraste (Finlandia; nyutgåva till lågpris på Warner Elatus) och Herbert Blomstedt (två dubbel-cd till lågpris på Decca).

Ingen kan klaga på energin, kraften och intensiteten hos Vänskä, men han kan också framstå som lite ojämn. Till saken hör också att den skotska orkestern inte riktigt kan mäta sig med konkurrenterna. Inte minst drabbar den tunnare stråksektionen symfonierna 3 och 4. Ljudet är vanligen men bra, men trist nog har den fantastiska pukduellen i 4:an blivit grötig (här är det i första hand Saraste och i andra hand Schønwandt som gäller). Men 5:an klarar sig bra – och aldrig har väl den destruktiva virvelkaggen varit så underbart innovativt ilsksint som här!

När det gäller ljudkvalitet är det Saraste och Schønwandt som leder ligan, Saraste med ett fylligt och avrundat ljud, Schønwandt med ett genomskinligare och mer analytiskt. Inspelningarna med Salonen är överlag bra men har några svackor.

Men musikaliskt då? Här är det inte lätt. Generellt sätter jag Schønwandt och Saraste främst, följda av Salonen. Blomstedt är bra men kan bli lite tung. Men det måste också sägas att Schønwandts tolkning av 5:an är en besvikelse – och det är trots allt Nielsens, och kanske hela 1900-talets, bästa symfoni. Här är i stället Saraste helt suverän (följd av Vänskä och Salonen).

Om man väger ihop tolkning, ljud och pris skulle ett grundtips kunna vara att satsa Michael Schønwandt (Naxos), men då bör man komplettera med Jukka-Pekka Saraste i 5:an. Väljer man boxen med Esa-Pekka Salonen kan man också glädja sig åt att få en hel del mer musik av Nielsen plus en av de bästa tolkningar som gjorts av Sibelius violinkonsert …

Nå, hur man än väljer så tror jag faktiskt inte att man kommer att bli besviken.

En sak är i alla fall säker: Carl Nielsens symfonier måste man bara ha!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.