Roman: Min oskuld och Pearl Harbor
Recension, Skönlitteratur tisdag, november 9th, 2010Min oskuld och Pearl Harbor
Charles Bukowski
Översättare: Einar Heckscher
Lindelöws bokförlag 340 sidor.
Lindelöws bokförlag har tidigare gett ut fem romaner, flera novellsamlingar och senast en antologi med dikter av Charles Bukowski, ofta i det lilla pocketformatet. Denna gång har turen kommit till uppväxtskildringen Ham On Rye från 1982 eller Min oskuld och Pearl Harbor som den fått heta på svenska. Boken har ett klassiskt narrativ där vi följer alter egot Henry Chinaski genom livet i de tidiga skolåren, senare högstadium och college och det första jobbet, ett jobb som han inte lyckas behålla ens en vecka.
Boken tar sin början vid de första minnesbilderna i början av 1920-talet och utspelar sig fram till det tidiga 40-talets Amerika. I hemmet råder våldets tillstånd. Både det fysiska och det psykiska. Fadern, Henry den äldre, är ständigt arg och anser att ”barn ska synas men inte höras”. Modern säger inte mycket alls. Vad Henry än gör får han höra att han inte duger till något. Den fysiska misshandeln börjar när Henry inte lyckats klippa stråna på gräsmattan helt rakt, ett jobb som tar hela lördagarna och avslutas med att klippa stråna längs kanterna med en sax. Fadern tar då fram rakstrigeln som han piskar honom med. En handling som blir en återkommande sjuk ritual och som kan inträffa vad än Henry gör. Fadern i sin tur är arbetslös som ett resultat av den stora depressionen men kör ändå iväg med bilen samma tid varje morgon för att grannarna ska tro att han har ett jobb. Vad fadern mest av allt vill vara är att vara rik, men han är inte rik. Istället försöker han uppträda som att han är det då skammen över att vara en fattig slashas som de andra i förortsområdet inte passar hans självuppblåsta falska ego.
Boken är inte bara en uppväxtskildring. Det är en uppväxtskildring utifrån outsiderns perspektiv. En outsiderroll som alltid varit dominerande i Bukowskis litteratur, en självvald sådan, där macho-mannen Chinaski konsekvent super, jobbar på skitjobb, får sparken, spelar på trav för att fylla upp meningslösheten i tillvaron och träffar en ny kvinna för att snart blir av med henne. I denna bok är rollen inte självvald. I alla fall inte till en början. Chinaski är ingen attraktiv ung man. Han tycker att han liknar något i stil med Frankensteins monster. Detta gör att han får svårt för att få vänner, än mindre att kunna träffa någon av det kvinnliga könet. Kvinnorna han ständigt drömmer om men inte kan få. Inte blir det lättare när han i tonåren får acne vulgaris. Hans föräldrar hatar honom, han tror ofta att han är adopterad eftersom han inte annars kan förstå hur dem kan vara så kärlekslösa. Han hatar dem inte, de är inte ens värda hat. Detta gör att han måste försvara sig. Han blir den tuffe grabben som är rapp i käften och inte tvekar över att slå någon på käften. Han får inte de populära killarnas respekt. Men de lämnar honom åtminstone ifred.
Outsiderrollen är alltså en försvarsmekanism. En nödvändighet för Chinaski för att stå ut med livet, ett liv han inte har några förhoppningar eller illusioner om. Han föraktar sin far inte mest för att han slår honom utan för att han står för allt det idiotiska och slätstrukna i människan. Det enkla livet med familj, fru och strävan efter makt och pengar är en äcklig tanke, en äcklig inställning till livet. Det enda han behöver är sin ensamhet, skrivandet och en flaska vin.
Min oskuld och Pearl Harbor har en svartsynt världsbild, ibland blir den nästan för svart. Boken känns ofta mer misantropisk än hans hans andra verk, det finns helt enkelt för få nyanser ibland. Men det räddar Bukowski genom sin strålande humor som gör egentligen hemska scener till något fantastiskt roligt. Det är ofta man skrattar högt av beskrivningarna av skolans idiotiska militärövningar, hur han och hans vän i ett bråk fullständigt förstör hans första hyresrum, inte ens bordet blir skonat, eller hur han i de tidiga tonåren står under en läktare för att kunna se upp i kvinnornas kjolar. Humorn blir förlösande och är en nödvändig kontrast till den mörka världsbild vi får serverad, annars skulle man inte stå ut. Boken är en logisk ”fortsättning” på hans tidigare romaner som Postverket och Factotum som följer Chinaski-karaktären i vuxen ålder. Man förstår var han kommer ifrån och varför han blev som han blev. Chinaski den tuffe, suputen och slagskämpen blev för Bukowski en nödvändig omskrivning, romantisering av sig och sitt eget liv, Henry Chinaski blev ett försvar i en ofta outhärdlig tillvaro. Litteraturen blir i boken symbolen för något som skakar om världen, ger den mening. Det är först när fadern upptäcker och kastar ut Chinaskis noveller över hela tomten som han lämnar hemmet för gott. Litteraturen är en frälsare, både för Chinaski och Bukowski.
Einar Heckscher har varit översättare av Charles Bukowski sedan tiden då romanerna ursprungligen publicerades och så även denna gång med en reviderad översättning som är utmärkt. Då jag även läst Bukowski på engelska måste jag säga att språket är mycket nära originalet. Nu återstår bara för Lindelöws att ge ut Bukowskis sista roman Pulp och därmed skulle hela roman-registret igen finnas utgivet på svenska.
__________
Erik Göthlin är frilansande skribent och filmvetare.