Filosofiskt postapokalyptiskt måleri
Recension, Utställningar onsdag, september 15th, 2010Utställning
”11 minutes from the future”
Istvan Acs
Konstfrämjandet, Wadköping
Pågår till och med 29 september
———-
Jag blir alldeles rusig av lycka. Ingen idé att försöka leka kylig och balanserad när man som undertecknad går igång på hemliga språk, koder, postapokalyptiska landskap och steampunk. Den ungerske konstnären Istvan Acs bor numera i Kumla, och i denna utställning finner man mystik och symbolik inbäddat i ett par olika uttryckssätt. I målningen ”Focus” kan man ana en övergiven stad, vatten och vi ser det på ett betryggande avstånd, kanske genom en farkosts fönster. Här använder han en blå ton som står ut i sällskapet, som i övrigt är ganska grön/guld-dominerat.
Istvan Acs har förutom den mera traditionella, fyrkantiga duken målat på vinyler, och CD-skivor av olika tum, och är man uppvuxen med kärleken till LP-skivor får man kanske först en omedveten behagfull känsla i magtrakten bara av att se dess form. LP-skivorna är akrylbaserade och då han använder just akrylfärg (och mängder av det!), ligger det en tanke bakom valet av material. Här ligger tyngden på krocken mellan det glömda, forntida och det oupptäckta, ännu inte upplevda. Forntida alfabet vars mystik blir än mer fascinerande då konstnären själv inte vet vad det är han har skrivit med tecknen, accentuerar en rik och nästan tredimensionell struktur. ”Signals” heter serien och bekräftar tanken att det är en fråga om kommunikation – även om vi som mottagare kanske inte förstår budskapet.
I ”Relik” finner vi ett kretskort inkletat i sörjan (mossa, gyttja, kanske en djurskalle?), som också det på sitt sätt bär med sig information vi inte får ta del av. Kunskapen ligger där framför våra ögon, men vi har inte nyckeln. Och vem vet vad som döljer sig under ytan? Ett Lovecraftianskt vansinne? The Cthulhu mythos känns allestädes närvarande.
Men det som gör utställningen mer än bara estetiskt tilltalande, är installationen som tillhör de 22 abstrakta bilderna av varierande storlek, med titeln ” φ (phi, 1,618) Phiculatum”, som verkligen sätter igång den lille filosofen i en. Konstnären har gjort ett dataprogram där besökaren kan bygga sitt eget konstverk baserat på de 22 bitarna som är uppdelade enligt Det gyllene snittet. Varje bit kostar en viss summa (prisbestämda med samma tanke) och i programmet kan man på olika sätt prova sig fram. Hur mycket tavla kan man få för en viss summa? Vad är konst värt? Och mitt i all denna hårda information slås man av lugnet i motivet; som en närbild av det organiska, ursprungliga rinner bilderna ut över väggen.
Den här utställningen blir svårslagen vid årssummeringen.
Åsa Jonsén är chefredaktör för Kulturdelen.
Tack för tipset! Det är klart, att jag bara måste se denna utställning. Det är kul, när konstnärer använder sig av nya grepp: Vågar blanda nytt och gammalt, bjuder in besökaren i kreativa lekar och nyskapande spel!