Om utsatthet med stor känslighet
Recension, Utställningar lördag, september 11th, 2010
John Duncan
Gallery Niklas Belenius, Ulrikagatan 13, Stockholm
Pågår till och med 19 september
———-
Ofta används blod i skräckfilmer för att äckla eller skapa obehag, blod finns även som en effekt för drama. John Duncans blod berättar något för mig om utsatthet med stor känslighet i form av ritualer där handlingen upprepas vid bestämda tider och på bestämda sätt.
Vi ges möjligheten att förstå något om oss själva på ett personligt plan men även om människans föreställningar och invanda mönster i stort. För mig är John Duncans arbete djupt existentiellt med intelligent precision. Det som förvånar mig mest med John Duncan är just min egen reaktion, t ex ett av hans tidiga performance ”Scare” från 1976 då han maskerad knackade på hos några nära vänner, riktade en revolver mot ansiktet och avlossade blanka skott. Jag lockades av helt nya tankebanor när jag första gången hörde talas om det.
John Duncan tillsammans med flera andra av hans verk har dock fått hård kritik, inte minst i Sverige. På väg till vernissagen möter jag en besökare som refererar till Paul McCarthy och Hermann Nitsch… det är på tok för enkla kopplingar tycker jag. Men redan innan jag stiger in på utställningen hör jag ord som ilska, våld och brutalitet. Väl där inne upplever jag själv ingenting av det!? Jag har redan min egen bild av John Duncan. Blodet pumpas runt i kroppen av hjärtat. Rummet utstrålar ett eget lugn med spår från ett slags egenartad koreografi. Blodet går från hjärtat till lungorna för syresättning, tillbaka till hjärtat och sedan ut till kroppens vävnader.
John Duncan komponerar och utforskar verktyg för långt bakomliggande rörelser. Blod är den vätska som cirkulerar i djurs och människors
blodådror. Blodet på väggarna har torkat så att den djupröda färgen har fått en ljus nyans, vilket liknar Falu rödfärg! Kvinnor har ungefär 4-5 liter blod och män 5-6 liter. Falurödfärg innehåller olika sorters mineraler som bidrar till att konservera träet. Rödfärgspigmentet beräknas ta slut cirka år 2090. Det gäller inte John Duncan. Efter en våldsam handling hänger ljudet av våld ofta kvar på brottsplatsen. I rummet jag befinner mig i hörs lugna andetag. De är varken dina eller mina.
Marja-leena Sillanpää
